h-e-m

 
nu kommer sanningen:
jag saknar hemma faktiskt
england är verkligen jättefantastiskt och jag har haft så tur med den här chansen
men det är liksom inte hemma
det är inte mina vänner,
det är inte svensk grillkväll,
det är inte svensk mat,
det är inte hundra procent trygghet att leva i ett land där jag känner så få
det är inte helt hemma.
 
men jag vet inte heller om sverige är helt hemma, heller.
eller.
hm.
det är så mycket som saknas där.
det är så mycket skit i sverige jag inte behövt ta hand om när jag bott här i england.
typ saker jag drog ifrån för att slippa.
vilket säkerligen var det sämsta någonsin,
för problem borde en inte fly ifrån.
 
hm.
undra hur jag känner när jag kommer tillbaka till sverige.
när det nu än är.
känner basically typ såhär.

Enkelbiljett till London

en fredagsnatt, knappa veckan innan sommarlovet
vill bara bort från sverige, verkligen jättebort härifrån
två nätter senare, den mot måndagen har jag fixat gratis boende i england,
först på ön isle of wight, söder om england,
och sen surrey, strax utanför london
ett par dagar senare är en enkel flygbiljett köpt
stockholm arlanda -> london gatwick, 20 juni
 
planen är att stanna där i 2 månader tills skolan börjar
20 juni till 20 augusti
jag har ingen aning om vad jag ska göra där
jag har ingen aning om jag stannar där alla de veckorna
jag har ingen aning om vad som händer när jag kommer tillbaka
jag åker bara.
sålt min bråvallabiljett, avbokat alla sommarplaner och åker till england.
typ så.
 
 
jag skriver väl när jag har lust.
typ så.

Att resa 365 dagar

another turning point, a fork stuck in the road
time grabs you by the wrist, directs you where to go
so make the best of this test, and don't ask why
it's not a question, but a lesson learned in time


it's something unpredictable, but in the end is right,
i hope you had the time of your life.


so take the photographs, and still frames in your mind
hang it on a shelf in good health and good time
tattoos and memories and dead skin on trial
for what it's worth it was worth all the while


it's something unpredictable, but in the end is right,
i hope you had the time of your life.


 
den första dagen av en resa på 365 dagar.
jag fyller 17 år.
en person fyller mitt kylskåp med rosa bakverk.
samma person lärde mig att
 
de vi bryr oss mest om
är de som kan skada oss mest
 
och under 365 dagars resa
är det meningen som alltid varit med mig.
 
jag står nu som 18 år.
jag gjorde det.
jag reste 365 dagar och blev vuxen.
 
vuxen, inte längre ett barn.
livet börjar på riktigt nu.
nästan.
det är okej.
 
 
 
jag tänker börja nu.

Politik utan gränser och ideologier

ung12
ung13
 
vad klappar ditt hjärta extra för?
är det den fria marknaden?
är det miljön?
är det könskvotering?
är det migration och immigration?
är det arbetsmarknaden?
är det skolpolitiken?
är det den feministiska kampen?
är det internationellt samarbete?
 
vad det än är, så, kämpa för det du brinner extra för
och för mig är det många saker
det är för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queerar rätt att vara sig själva och fria
det är för de som flyr krig och konflikter och hoppas på ett bättre liv
det är för förändringen från patriarkat till jämställt
det är för barnen som vill gå i skolan
det är för de som blivit utsatta för misshandel
det är för de som blivit utsatta för sexuellt våld
det är för vår grönblåa planet som snart kommer gå under om vi inte gör något
 
det är för oss
det är för alla människor.
 
 
med det sagt
ska jag sätta mig på ett tåg imorgon
som ska på 5 timmar ta mig till härnösand
och mitt tredje UNg-läger, UNg14
(svenska fn-förbundets läger för ungdomar)
 
så oavsett vad du kämpar för
är det möjligt att göra det utan gränser
utan ideologier
för mänskliga rättigheter är varken rött, blått, grönt, rosa, eller någon annan färg
 
 
mänskliga rättigheter är demokrati,
låt det gå först i ledet,
för dess kvalité ska inte bestämmas utifrån politisk färg.

cut

om det så vore lika lätt att klippa bort en del av livet,
som det är att klippa bort en del av håret.

Det fria ordet?

blunda.
ja, du ska vara i totalt mörker.
hör du min röst?
ja.
hör du nazistens röst?
ja.
om du inte visste vilka vi var,
om du aldrig hade sett oss innan,
skulle du då veta vad att jag inte är etnisk svensk,
om jag talar lika perfekt svenska som nazisten?
nej.
skulle du då veta att en nazist som vill utvisa alla icke-etniska svenskar,
står framför dig?
nej.
 
du hör orden:
"jag önskar att ingen ska bli utvisad från vårt land."
du hör orden:
"jag önskar att sverige endast är etniskt svenskt."
ser du skillnaden mellan oss?
nej, för du ser oss inte.
hör du skillnanden mellan oss?
ja, för det är orden som skiljer oss emellan.
 
ordet är fritt, min vän.
men det är orden som skiljer oss emellan.
det är orden som lägger värderingar.
blunda.
du kan inte se oss.
du kan bara höra oss.
du hör våra ord.
orden som är vårt sätt att kommunicera.
orden som skapas av samma bokstäver,
men formar olika värderingar.
 
men vad gör vi,
när ordet är fritt,
och är dem enda vi har?
 
 

 
 
igår var det världspoesidagen och 
FN:s internationella dag mot rasism och diskriminering.
min vän sophie, ordförande för södra latins kulturella utskott,
uppmärksammade detta genom en open stage
och konferenciern var ingen mindre än kawa zolfagary (!!!)
jag ville så gärna säga något,
men orden hade ännu inte formats till något mer än bara ett ord här och där.
det var inte förrän senare på kvällen jag satt på svartklubben
och åt middag i totalmörker
(en väldigt försenad julklapp från min gamla vän gabriel)
som orden blev till någonting.
 
jag och gabriel pratade bl.a. om hur hans blinda far,
(som äger stället!)
som hört mig prata sen vi var 14,
nog aldrig vetat att jag inte är etnisk svensk.
hur alla andra i det blindsvarta rummet inte har någon aning om det,
hur vi skulle kunna sitta där i rummet med en nazist,
och en jude med släktingar som flydde från förintelsen.
vi pratade om hur värderingar och "fack-placeringar" beror mycket på vad vi ser,
vår första blick på personen framför oss.
om vi bara hade våra ord skulle vi då inte se vem som är "svensk" och "utlänning".
vi skulle bara ha våra ord.
 
angående svartklubben jag var på,
så är det en restaurang där du sitter i totalmörker.
alltså, det är helt sjukt, men det går verkligen inte att se någonting.
svart.
svart.
svart.
istället är det en blind person som leder dig fram till din plats,
serverar din mat och spelar fantastisk akustisk musik live för dig.
plötsligt är hen inte den mest handikappade i rummet.
istället är det du,
du som försiktigt trevar dina fingrar över bordet,
för att hitta den där förbannade kapsylöppnaren.
 
den enda lilla "downside" är att det är dyrare än en vanlig restaurang
vill du ha komplett paket m. 3rätters+dryck+lite till,
så kostar det över 1100kr,
men jag lovar er,
SÅ OTROLIGT VÄRT!
 
 
som slutkläm vill jag bara nämna,
att mitt skrivmaskinsskrivna citat
har nästan 1400 notes på tumblr (!!!)
and still going up (!!!)

s09e21

how i met your mother • ted to the mother • season nine • episode 21
och det gjorde jag.
och det räckte inte.
och nu står jag här.
och jag vet inte riktigt vad jag gör.
och jag tar dag för dag.
och det hjälper inte.
 
 
 
 
så nu är jag typ här.
för så var det som skulle vara.
som är.
 
 

vill köpa en flygbiljett härifrån och aldrig mer komma tillbaka.

✿ FEMTON ÅR ✿

25 augusti 2011
"Här tänker jag istället skriva om saker jag gillar, vad jag tänker, tycker och annat som swoshar i en femtonårings hjärna."
 
två år
sex månader
sjutton dagar senare
vad swoshar i min sjuttonåriga, nästan artonåriga, hjärna nu?
ångest stress ångest sorg saknad panik en gnutta hopp
idag känner jag att jag bara vill att tvåan ska gå över
på ett sätt
krama människor jag inte kramar idag
vill dricka chailatte på tullys
inklämd vid fönstret medan alla skrattar
se på två hållande händer
den ena är min,
och det andra . . .
precis som det var förut,
innan.
 
mellan pelarna på min säng
hänger det massa bilder på olika människor
jag vet inte om jag borde ta ner dem
vet inte om jag borde typ
radera allt
hahah gud jag borde sova.
- / - /

★ att gå från sexton år och framåt ★

- menorca 2012 -
 
2012
året jag var sexton år
året jag slutade min grundskola efter tio år
året jag började gymnasiet
året jag hade det fruktansvärt fantastiskt
 
2014
det är året som är nu
det är året som började efter 2013's nertipp
det är året som jag fyller arton
det är året som det är förväntat att jag ska ta massa beslut
för att sen kunna ta ännu mer beslut år 2015
. . .
när jag egentligen bara vill ligga i det turkosfärgade havet
och blunda.

• på en rund grå matta •

jag sitter på den gråa runda mattan
the royal concept spelas ur högtalarna
jag vann,
eller så var det för att göra mig glad.
dricker te ur 15kr's muggen från ikea
ser mig omkring
kläder ligger slängda hit och dig
på garderoben sitter det en rad av trianglar i regnbågens färger
gryffindor hänger från sängen
i fönstret står den fula lampan jag gjorde i åttan
på en hylla står mina favoritböcker,
harry potter,
the fault on our stars,
looking for alaska,
eating animals,
och så the perks of being a wallflower
hörnen är nötta och du vet varför
analfabeten som kunde räkna,
fortfarande en lång bit kvar.

på hyllan ovanför ligger det blomkransar
och tiaran vilar bredvid den sista burken av cream soda.
mellan sängens pelare hänger det fotografier och teckningar.
det finns så många bilder
på så många människor.



alice in tumblr-land väntar på dig
tills framtiden kommer.

/ veckor /

I'm a get your heart racing
In my skin-tight jeans
Be your teenage dream tonight
Let you put your hands on me
In my skin-tight jeans
Be your teenage dream tonight
 
/ let me put my hands on you /
sex veckor in på året
sex veckor av uppochner
fyra veckor utan
/
/
/
sexton veckor tills jag fyller 18
arton veckor till skolavslutningen
tjugo veckor till bråvalla
femtioen veckor till premiären av min första teaterpjäs
( ! ! ! )
där jag har skrivit manuset, alltså
&
&
&
är förvånad över att jag faktiskt använder min moleskine-almanacka
i övrigt besegrade vintern mig smått
och jag köpte jeans för första gången på typ två år
... så blev det plusgrader och snön smälte

☓ cnnct ☓

"

b, no matter what happened between you and chuck,
the two of you have always been connected.
everything that you’ve gone through
keeps leading you back to each other.
just like it does to dan and me.
i know that it scares you,
and I know it’s a risk.
but don’t enter into a false life
because you’re afraid to face the real one.  

"
- serena van der woodsen, gossip girl s05e13

★oändligt med känslor★

känner så mycket känslor nu
så mycket ilska
arg på alla som ger upp
alla som passivt ser på
utan att göra ett piss
bara ser på 
för de tror att de inte kan göra något
arg på alla som ger upp
alla som vägrar känna, röra, vara
 

/ att känna /

det är på ett sätt
jag tycker om dig så mycket.
för du ger dina känslor
genom att känna.
 
det är därför 
jag vill ha dig här nu,
för du är sämst på ord
men du är den bästa på att
känna
och att
röra.
 
 
 
jag vill inte att du ska gå.
för jag behöver dig.

♡ de stunder vi minns ♡

jag, anna, frida, linnea
tagen av amelie
bärbild tagen av mig
sundholmen juli 2013
 
jag kom till sverige när jag var 
två år och två månader
många brukar ha något minne kvar vid den åldern
jag minns mitt första minne från
november 1998
två år och fem/sex månader.
så jag har länge undrat varför jag inte minns något
från tiden när jag bodde i kina
eller hur det skulle ha varit
om jag kom till sverige senare
skulle jag ha kommit ihåg något därifrån då?
"åh jag hade glömt bort det där!"
utbrister vi ibland när vi får höra en berättelse eller se en bild
från vårt förflutna jag
men eftersom vi kommer ihåg det,
så då kan vi väl inte ha glömt bort det?
på ett sätt skulle jag älska att kunna komma ihåg saker
från min absoluta första sekund på den blågröna planeten
men samtidigt
vill jag komma ihåg allt?

6 siklar och 12 knutingar

"den är svartvit och jag tittar lite snett neråt
så typiskt södra latin"
sa daniel och hade bilden som profilbild
 
jag har en ny kopp från ikea
15 kronor med teservis- och cupcakemotiv
så otroligt perfekt att dricka te ur
inatt sov jag hos johanna
tillsammans med våra skeva vänner daniel och elin
och min enhörning.
jag gästbloggade på johannas blogg
vilket ni kan hitta här
johanna och elin åt hamburgare
medan jag och daniel åt halloumiburgare
och så drack vi massa te
såg på STUCK IN LOVE
och åt glass med bär
värmde varandra från det iskalla utanför täcket
höll händer och sa att allt skulle bli okej
att vi skulle tänka på alla glada minnen
istället för de dåliga
även om de är viktiga att komma ihåg
allt jag vill göra nu
är att läsa vackra böcker
hålla hand
pussas
kramas
skratta
leva
 

⌚ klockslag ⌚

 
00:57
kär i alla möjliga tankar som finns
vill bara kunna sova
låta det bli morgon
försöka överleva dagen som alla andra
00:58
 
02:40
kan fortfarande inte sova
tänker på allt
minns alla kramar den senaste veckan
alla tårar
händer jag har hållit i
alla leenden
02:41
 
03:36
min 90-säng känns alldeles för stor
jag saknar att ha någon bredvid
saknar att hålla hand
saknar att kramas
saknar att le
03:37
 
06:55
vad gör jag?
06:56

○ tomt ○

rosa dis vid 2 på septembernatten

min 90 centimeters säng
är alldeles för stor för bara mig
det känns konstigt
ledsamt och ensamt
att inte sova bredvid vänner
det är en sådan underbar känsla
att få mysa i en stor stor säng
med en massa människor en älskar
bara få vara



och jag saknar det
så mycket

jag brukade tro på det
att livet inte stannar för någon
men det gör det ju?
vissa människor
de vill bara inte leva längre
de tynar bort
bort från den ångestfyllda blåa planeten
men
planeten som också har många vackra platser
 
 
 
a writer is the sum of their experiences
                                 - stuck in love, 2012
 
då borde väl jag vara bra?
bra på att skriva
eller hur?
för jag har upplevt så mycket
bara de senaste veckorna
 
 
 
men nu kan jag inte skriva
jag kan knappt gå upp ur sängen
det tar lång tid
men det måste bli bra
en måste hoppas på att saker blir bra
hoppas för allt.
okej?
okej.
Tidigare inlägg