"Hogwarts, The Founders"

jag har börjat med fanfiction igen
så hejhej, läs jättegärna min harry potter-fanfiction om hogwarts grundare
finns bara ett kapitel just nu pga hemsidan är världens segaste pga alla kapitel måste godkännas av admin
och att få den godkänd tar typ 3-4 dagar :///
 
men ja, lite kul avstickare, läs gärna!

2014-11-15

We both wanted to become architects as children,
but I found my passion in writing and human rights,
and he just realised that he couldn’t draw a single straight line and he hated math anyway.
 
[...]
 
The hardest break-up isn’t the one with your love partner, because every romantic relationship has two possible endings: either it will end or you’ll be with each other until death do you part. You know this from the very beginning, even though you don’t think about it, you know. But with your best friend, it’s impossible to ever think the thought that it will end. It just doesn’t exist in your universe, how could it possibly happen that you’ll break up with your best friend?

http://open.spotify.com/track/37WNPHZnXsbsODgCsnBKti



SLEEP TO DREAM





DREAM TO LIVE


2014-09-02

okej så min pjäs har varit på hal is i tre månader utan att jag har vetat det och väljer att ställla in den och meddela mig tre dagar senare
 
avgår från denna planet

Att skriva

För att allmänt fördriva tiden och även skriva ner tips för mig själv, kommer ett inlägg om att skriva. Ja, skriva vad som helst - poesi, fiktivt, teater, novell, fanfiction, enkla ord som formar historier helt enkelt.
 
Det är okej att låna andras karaktärer och världar för att komma igång.
Fanfiction pratar jag om, ett perfekt hjälpmedel för att komma igång med skrivandet. Du har både karaktärer med bakgrunder och personligheter, och en värld att sätta dem i, det enda du behöver tänka på är att sätta karaktärerna i olika situationer. En perfekt start om du precis börjat skriva eller har tagit en lång paus (som jag har) och vill komma tillbaka, men inte riktigt vet var någonstans du ska börja. Jag tror jag var åtta eller nio när jag först började skriva fanfiction, och såklart handlade det om Harry Potter. Jag minns en väldigt spårad fanfiction som jag skrev innan sjätte boken gavs ut, och i stora drag handlade det om att Voldemort tog över Hogwarts och att McGonagall skickade alla till Hogwartsexpressen. Väl där så hade Cho Chang sin kupé bredvid Harry, Ron och Hermiones...
 
Börja en scen rakt i.
Ingen orkar läsa en hel sida om hur din karaktär går från plats A till B utan att något händer, och du själv orkar heller inte traggla igenom det, för face it - DET ÄR TRÅKIGT. Jättevanligt misstag att börja så, gud, jag kommer på mig fortfarande att göra det, men otroligt viktigt att börja en scen rakt i där det händer. Istället för att börja med att karaktärer går ner till köket för att hämta en yoghurt (som ironiskt nog nyss hände), börja med att hen äter yoghurt samtidigt som telefonen ringer - där scenen verkligen tar fart. Det var speciellt under tiden jag skrev pjäsen som jag lärde mig vikten av att börja rakt på, för annars skulle publiken tröttna om saker inte hände hela tiden.
 
Skriv ensam.
Barrikera dig, stäng av internet (eller sitt i en stuga på landet där internetåtkomst är omöjlig), sätt på musik du älskar och bunkra upp med mycket mat och dryck. Ja, mycket, för du kommer sitta där ett tag, säkert tolv timmar. Toaletten kan vänta, det är bara dina tankar och dina ord som lever. När maten är slut och du är helt inne i ditt skrivande - ta en paus och hämta mer mat! Utan mat kommer du inte att fungera, men utan sömn fungerar det heller inte (även om det går att rucka lite på det).
 
Skriv med andra.
Sätt dig tillsammans med dina kompisar och skriv! Ni kan peppa varandra under tiden, läsa, ge feedback och äta mat tillsammans. Kanske kan era karaktärer mötas i varandras berättelser, kanske påverkar din berättelse någon annans? Jag brukade ofta skriva med andra när jag var yngre och mindre otrevlig när jag skrev (heh har en tendens att bli superstressad när jag skriver med deadline och dessvärre rätt så otrevlig) och det är ett otroligt bra sätt att få igång kreativiteten.
 
Skriv tillsammans med andra.
Jag skriver för tillfället en stafettberättelse med Maria och Gustaf, och försöker få fler kompisar att stafettskriva med, en otroligt bra grej! Du behöver bara skriva en sida åt gången (eller mer, eller mindre) och har rader och sidor med ord som du bara fortsätter på. Skapa bara ett Google Drive-dokument som du och dina vänner kan skriva i och låt två eller fler hjärnor arbeta tillsammans.
 
Be en kompis att ge dig en push på traven.
Nyligen, för bara ett par timmar sen, skickade jag ett sms till Linnea och bad henne skriva en mening för att få igång mitt skrivande och ett par minuter senare svarade hon med:
Han kom gående på andra sidan vägen, och hon kunde inte förstå hur han kunde dyka upp där - av just alla ställen. 
Vem är han? Pappa som övergivit sin dotter, en kändis, en gammal vän eller gammal älskare? (mitt fall blev det senare) Ingen sätter gränsen för din fantasi.
 
Studera människor på gatan.
Jag älskar att sitta på bussen/tunnelbanan/bara gå runt och hitta på historier för människor jag ser. Studera deras ansiktsuttryck, deras kläder, deras sätt att gå, tala, ålder. Har de några barn, är de nyskilda, är de nykära, är de nya till landet? Om du inte har något anteckningsblock med dig, skriv ner det så fort du kan! Det behöver inte vara en lång storyline, det kan vara bara en punktlista över individerna. Tillslut hittar du en intressant karaktär, eller fler, och så småning om kan du bygga en berättelse runt personen.
 
Tvinga dig inte själv att skriva.
Skriva ska vara R O L I G T! Så har du totalt stopp i huvudet - ta en paus och gör något annat istället! Ta en promenad, se en film, träffa kompisar, mys med familjen: tillslut kommer idéerna och du ligger vaken till halv fem på morgonen och bara väntar på för att få skriva. Precis som att plugga till ett prov, tar det tid att skriva, det tar tid att komma på idéer, det tar tid att forma bokstäver till ord, ord till meningar och meningar till berättelser. Låt det ta tid!
 
Skriv på ett språk som inte är ditt modersmål.
Genom att skriva på exempelvis engelska, är ditt ordförråd mer förhindrat än om du skulle skriva på svenska, vilket gör dig mer medveten om vad du skriver. Din hjärna måste tänka mer för att forma meningarna, och på så sätt kan den sålla bort dåliga meningar eftersom du är mer begränsad. Om du känner "nä men fan, engelska är jag ju jättebra på" (exempelvis typ jag, nästan, som för tillfället bor i England och pratar jätteposh brittisk engelska och inte kan fuska på svenskka = blir fett bra på engelska), skriv på ditt tredje språk, t.ex. franska eller spanska! Förvänta dig dock inte en hel roman, men en kort novell om en kanin som äter morötter kan du säkert få ihop.
 
Skriv brev.
Kan ses lite löjligt, men verkligen, skriv brev! Ett brev blir rätt så tråkigt om det är över 10 sidor, även om jag gärna skulle uppskatta en kärleksförklaring på 100 eller mer, så därför måste du tänka mer på vad du ska skriva. Vilka händelser vill jag helst berätta om för min vän/kärlek/kusin/far- och morföräldrar/etc?
 
A writer is the sum of their experiences.
Ett otroligt bra råd jag har fått från en av mina faoritfilmer, Stuck in Love. Du kan inte förvänta dig riktigt att skriva ett helt mästerverk utan att faktiskt ha upplevt saker. Visst, du behöver inte uppleva en rättegång (gud det hoppas jag verkligen inte), men det mest basala sakerna är bra att uppleva för att veta hur du ska skriva dem. Hur beskriver du en kyss, om du aldrig kysst någon? Hur beskriver du kärlek, om du aldrig känt det där rycket i magen likt en bergochdalbana? Hur beskriver du svek, om du aldrig legat i sängen på natten och gråtit över det? Hur beskriver du hur det känns att vara full, om du aldrig ens smakat alkohol? UT OCH LEV!
 
LÄS LÄS LÄS LÄS LÄS
En av de bästa sätten att bli bättre på att skriva är att läsa mycket. Du får en bild av hur meningar, världar och berättelser byggs upp, du peppar dig själv till tanken att "fan, såhär bra vill jag också kunna skriva!" eller "tänk om karaktärerna gjorde såhär!".

SKRIV SKRIV SKRIV SKRIV SKRIV
Några bokstäver blir till ett ord. Några ord blir till en mening. Några meningar blir till ett stycke. Några stycken blir till en sida. Några sidor blir till ett kapitel. Några kapitel blir till en berättelse. (fast självklart kan en berättelse vara kapitellös, exempelvis poesi, noveller etc)
 


Ingen är någonsin fulländat författare, det finns så mycket att upptäcka, att lära och att skriva om. Men det är en av de bästa känslorna någonsin, att skapa något och lyckas påverka andra människor med ens ord.

u

vi var fantastiska
verkligen
men det är slut nu.
vi är inte vänner längre.
men det är inte Slutet.
 
vad ska du göra efter gymnasiet?
vem vet vad vi gör om fem år?
vem vet att vi inte kommer ses i ett annat land,
vem vet att vi kommer vara ifrån varandra,
 
 
för alltid?

Det fria ordet?

blunda.
ja, du ska vara i totalt mörker.
hör du min röst?
ja.
hör du nazistens röst?
ja.
om du inte visste vilka vi var,
om du aldrig hade sett oss innan,
skulle du då veta vad att jag inte är etnisk svensk,
om jag talar lika perfekt svenska som nazisten?
nej.
skulle du då veta att en nazist som vill utvisa alla icke-etniska svenskar,
står framför dig?
nej.
 
du hör orden:
"jag önskar att ingen ska bli utvisad från vårt land."
du hör orden:
"jag önskar att sverige endast är etniskt svenskt."
ser du skillnaden mellan oss?
nej, för du ser oss inte.
hör du skillnanden mellan oss?
ja, för det är orden som skiljer oss emellan.
 
ordet är fritt, min vän.
men det är orden som skiljer oss emellan.
det är orden som lägger värderingar.
blunda.
du kan inte se oss.
du kan bara höra oss.
du hör våra ord.
orden som är vårt sätt att kommunicera.
orden som skapas av samma bokstäver,
men formar olika värderingar.
 
men vad gör vi,
när ordet är fritt,
och är dem enda vi har?
 
 

 
 
igår var det världspoesidagen och 
FN:s internationella dag mot rasism och diskriminering.
min vän sophie, ordförande för södra latins kulturella utskott,
uppmärksammade detta genom en open stage
och konferenciern var ingen mindre än kawa zolfagary (!!!)
jag ville så gärna säga något,
men orden hade ännu inte formats till något mer än bara ett ord här och där.
det var inte förrän senare på kvällen jag satt på svartklubben
och åt middag i totalmörker
(en väldigt försenad julklapp från min gamla vän gabriel)
som orden blev till någonting.
 
jag och gabriel pratade bl.a. om hur hans blinda far,
(som äger stället!)
som hört mig prata sen vi var 14,
nog aldrig vetat att jag inte är etnisk svensk.
hur alla andra i det blindsvarta rummet inte har någon aning om det,
hur vi skulle kunna sitta där i rummet med en nazist,
och en jude med släktingar som flydde från förintelsen.
vi pratade om hur värderingar och "fack-placeringar" beror mycket på vad vi ser,
vår första blick på personen framför oss.
om vi bara hade våra ord skulle vi då inte se vem som är "svensk" och "utlänning".
vi skulle bara ha våra ord.
 
angående svartklubben jag var på,
så är det en restaurang där du sitter i totalmörker.
alltså, det är helt sjukt, men det går verkligen inte att se någonting.
svart.
svart.
svart.
istället är det en blind person som leder dig fram till din plats,
serverar din mat och spelar fantastisk akustisk musik live för dig.
plötsligt är hen inte den mest handikappade i rummet.
istället är det du,
du som försiktigt trevar dina fingrar över bordet,
för att hitta den där förbannade kapsylöppnaren.
 
den enda lilla "downside" är att det är dyrare än en vanlig restaurang
vill du ha komplett paket m. 3rätters+dryck+lite till,
så kostar det över 1100kr,
men jag lovar er,
SÅ OTROLIGT VÄRT!
 
 
som slutkläm vill jag bara nämna,
att mitt skrivmaskinsskrivna citat
har nästan 1400 notes på tumblr (!!!)
and still going up (!!!)

2014-02-26

i'm on a rollercoaster that only goes up,
my friend.
 

idag valde jag att mysa kvar under täcket till runt ett-halv 2
hade ont i huvudet och kroppen efter gårdagen
så när jag tillslut kämpat mig upp ur den varma sängen
stekte jag mina dagliga american pancakes med apelsiner och mörk sirap
skramlade ihop månadens sista slantar och åkte till bokskotten
och köpte den sjukt efterlängtade boken
"alltings början" av karolina ramqvist.
dels för att författaren har gått på min skola
och därmed utspelar sig även boken på södra latin
+ för att jag har tidigare läst ~60 sidor och den är så bra!

gick runt och suktade efter fina skor, en väska, smycken och kläder
på urbanoutfitters innan jag åkte hem och såg på the virgin suicides
och klippte ur fina bilder ur diverse tidningar.
telefonen ringde, MP GAMES stod det
och mitt hjärta slog ett extra slag
med darriga händer svarade jag och efter en stund av skratt och leenden
är jag välkommen tillbaka på en personlig intervju!
(personligt brev+cv ledde till telefonintervju som ledde till gruppintervju som ledde till personlig)
så om jag acear intervjun och de anställer mig,
kommer jag spendera min sommar på gröna lund!
 
efter ganska mycket hybris och en otroligt god tomatsoppa
var det äntligen dags att skriva på kontraktet som hade kommit hem tidigare under dagen
med svindarriga händer och några psykbryt
 
! ! ! i'm officially a paid writer ! ! !

min första pjäs, DOMINO,
(det var inte jag som bestämde titeln)
har preliminärt premiärdatum den -- 31 januari 2015 --
efter otroligt mycket gråt och slit
läskigt många all-nighters och skeva telefonsamtal
har pjäsen gått i produktion
så om ungefär 11 månader utlovar jag hett flathångel,
alkohol, droger och ett badkar.
 
 
 
 
 
mvh 17 år, 8 månader och 26 dagar gammal
DRAMATIKER/FÖRFATTARE/WRITER/WHATEVER U CALL IT BABY

21:46

jag dricker upp det sista av teet
medan jag väntar på honom
som låter mig att skratta och gråta.
jag tittar ner på min svarta moleskinealmanacka
ser på de ord jag har skrivit
och inser att det här
det är det jag vill göra.

▲ RAW ▲

en julklapp till hemmet
 
 
jag älskar människokroppen.
för det finns så många av dem.
så olika av dem.
i hela universums färger och nyanser,
i fler ytor än jorden den själv.
 
jag älskar känslan att röra andra människokroppar.
utforska dem, 
en helt ny värld.
använda sina händer att känna med,
använda kinder, fingrar, läppar, näsor.
låta ord fly från våra läppar,
viskandes in i andras öron,
att vi älskar det vi har.
 
 
jag älskar det som finns.
jag älskar det som är.
nu.

☽ handen i fickan fast jag bryr mig ☾

 
maggio spelas
det är för mörkt
jag har handen i fickan,
fast jag bryr mig
 
jag bryr mig väldigt mycket.
otroligt mycket.
mer än vad en kan tro.
så fruktansvärt vidrigt mycket.
 
... och så har vi dem
som inte bryr sig alls
och jag tycker så synd om er.
jag är så hemskt ledsen.
 
jag är så hemskt ledsen för att ni mår illa av tanken av er själva
jag är så hemskt ledsen för att ni har det svårt
jag är så hemskt ledsen för att ni inte orkar mer
jag är så hemskt ledsen för att ni har slutat tro
jag är så hemskt ledsen för att ni måste lida genom det här
 
 
 
.jag är så hemskt ledsen.

∞ 29 bokstäver och oändligt med ord ∞

svara i telefonen.
svara i telefonen.
svara i telefonen.
snälla.
snälla släpp kniven.
ge mig kniven.
tvätta såret.
snälla.
du måste tvätta såret.
snälla.
för mig.
jag vill inte att du ska dö.
snälla släpp kniven.
 

29 bokstäver
oändligt med ord
det måste betyda någonting
eller
så betyder det absolut ingenting
de bara finns
29 bokstäver
oändligt med ord
 

→ había una vez ←

♡ ★ ♡ ★ ♡ ★ ♡ ★ ♡ ★

”vad händer efter det här?
          när sommaren tar slut?”
          jag tittar på henom och hen är den vackraste jag någonsin har sett.
”tänk inte på det nu”,
          säger hen och tar min hand.
          ”det är du och jag, här och nu.
          det är det som räknas.
          allt annat kan vi ta sen.
          när vi verkligheten kommer ikapp oss.”

~ en saga ~

människorna och änglar har under många,
många år levt i fred och harmoni men en dag bryter ett krig ut mellan dem.
människorna avundas på änglarna som är både vackrare, starkare och visare än de själva.
          änglarna är säkra på att de kommer att vinna kriget,
men änglarna åldras mycket långsammare än människorna.
tusen år nere på jorden känns som ett år i himmelriket där änglarna bor.
människorna är många fler än vad de var tidigare,
de flesta änglarna dödas i det kallblodiga kriget
och de få överlevande tynar sakta bort av sorg.
          de kan inte dö, men sorgen gör att de inte riktigt kan leva,
de är som tomma skal.

en ängel väljer att stanna på jorden.
det går inte en enda sekund utan att hon tänker på sin familj och vänner,
de döda.
          för evigt borta från världsaltet.
          men hon älskar den gröna och blåa planeten för mycket,
så annorlunda från den värld hon tidigare levt i.
det må vara mörkt i vissa delar,
men i alla mörker finns det alltid något som lyser upp,
hur svagt det än kan vara.
          hon lever avskild från människorna,
de som vill döda henne,
men hon kan aldrig förmå sig att lämna planeten
som alltid kommer vara hennes sanna kärlek. 

 


 

elin sa att jag skulle berätta en saga.
en saga bakom bilderna,
bakom krig.

22 månader senare

jag skrev klart min bok i måndags
22 månaders arbete
liter och liter av te
80 714 ord senare
harry potter ett ligger på 76 944 ord,
tvåan ligger på drygt 85 000.
/
jag grät en stund när jag var klar
grät för att jag inte kommer att få skriva om deras liv längre
men samtidigt var jag så lycklig
för jag klarade det.

The Dreamer

the existence of her was only a fragment,
a tiny pieace of who she really was.
what was it that could define what she saw?
never in her memory she knew what was right,
only what she hoped and dreamed for.
desire and lust.

Svar på svar på svar på tal

någon liten själ som minns detta?
ja ni damer och herrar,
pojkar och flickor,
den buttra "hyresgästen på åsötorget"
svarade på mig och jag kände att jag bör svara återigen.
tyvärr hittar jag inte hans svar på mitt svar på hans insändare,
men här är åtminstone mitt svar på hans svar på mitt svar på hans insändare.
äckeljobbigt att skriva det där...
 
ohwell,
annars har jag målat 1050-Y30R färger typ,
det är äckelpäckelsvårt och jag ser ej poängen.
jag var på FNs årliga seminarium inför FNdagen som infallar imorgon,
det var väldigt intressant och jag träffade lite bekanta.
 
 
jag orkar inte tänka så mycket mera nu,
hejdå.

† ☓ det som finns ☓ †


Allt, det är oändligt, föralltid längesedan.
Tid och rum finns, och dess existens är oändlig.
                       Finns det inget bättre sätt att dö på,
än i något man älskar?
Jag känner aldrig smärta längre, den är som totalt borta.
Jag vill få bort allting, förstöra allting, precis som i en vacker film.
Det episka slutet när huvudkaraktären tar sitt liv för att livet inte har någon mening längre.
                      Vad är meningen med livet?
                      När jag försvinner från jordens yta kan jag bara höra en bråkdel av dess verklighet.
Resterande ljud kommer från en okänd plats,
är det limbon mellan livet och döden?
                      En röst ropar mitt namn,
men jag kan inte svara,
min röst tillhör limbo och inte detta liv.
                      Kras, kras.
                      Jag hör fötter som går på den dyra spegeln skärvor.
                      Jag kan inte andas, det finns ingen luft under vattenytan,
men det gör ingenting. 



jag vill nu.

Dagbok

jag har börjat skriva dagbok.
så sjukt mysigt.
jag har redan klistrat in en pappersfjäril.
jag ska fylla dagboken med namn på folk jag gillar,
folk jag hatar,
saker jag gillar,
saker jag hatar.
mitt liv.
som min blogg här.
förutom att jag är finare där
och svär mer här.
 
förresten har jag sett att jag får
fler och fler besökare dagligen.
det är väl rätt så kuligt,
tycker jag.
mysigt att folk läser shit jag skriver.
hej på alla er nya.
 
lämna jättegärna kommentarer
där ni kan skriva om er själva,
saker som far i era huvuden,
eller annat som kommer på tankarna.
ni vet väl vem jag är nu,
så vilka är ni?
Tidigare inlägg