Det fria ordet?

blunda.
ja, du ska vara i totalt mörker.
hör du min röst?
ja.
hör du nazistens röst?
ja.
om du inte visste vilka vi var,
om du aldrig hade sett oss innan,
skulle du då veta vad att jag inte är etnisk svensk,
om jag talar lika perfekt svenska som nazisten?
nej.
skulle du då veta att en nazist som vill utvisa alla icke-etniska svenskar,
står framför dig?
nej.
 
du hör orden:
"jag önskar att ingen ska bli utvisad från vårt land."
du hör orden:
"jag önskar att sverige endast är etniskt svenskt."
ser du skillnaden mellan oss?
nej, för du ser oss inte.
hör du skillnanden mellan oss?
ja, för det är orden som skiljer oss emellan.
 
ordet är fritt, min vän.
men det är orden som skiljer oss emellan.
det är orden som lägger värderingar.
blunda.
du kan inte se oss.
du kan bara höra oss.
du hör våra ord.
orden som är vårt sätt att kommunicera.
orden som skapas av samma bokstäver,
men formar olika värderingar.
 
men vad gör vi,
när ordet är fritt,
och är dem enda vi har?
 
 

 
 
igår var det världspoesidagen och 
FN:s internationella dag mot rasism och diskriminering.
min vän sophie, ordförande för södra latins kulturella utskott,
uppmärksammade detta genom en open stage
och konferenciern var ingen mindre än kawa zolfagary (!!!)
jag ville så gärna säga något,
men orden hade ännu inte formats till något mer än bara ett ord här och där.
det var inte förrän senare på kvällen jag satt på svartklubben
och åt middag i totalmörker
(en väldigt försenad julklapp från min gamla vän gabriel)
som orden blev till någonting.
 
jag och gabriel pratade bl.a. om hur hans blinda far,
(som äger stället!)
som hört mig prata sen vi var 14,
nog aldrig vetat att jag inte är etnisk svensk.
hur alla andra i det blindsvarta rummet inte har någon aning om det,
hur vi skulle kunna sitta där i rummet med en nazist,
och en jude med släktingar som flydde från förintelsen.
vi pratade om hur värderingar och "fack-placeringar" beror mycket på vad vi ser,
vår första blick på personen framför oss.
om vi bara hade våra ord skulle vi då inte se vem som är "svensk" och "utlänning".
vi skulle bara ha våra ord.
 
angående svartklubben jag var på,
så är det en restaurang där du sitter i totalmörker.
alltså, det är helt sjukt, men det går verkligen inte att se någonting.
svart.
svart.
svart.
istället är det en blind person som leder dig fram till din plats,
serverar din mat och spelar fantastisk akustisk musik live för dig.
plötsligt är hen inte den mest handikappade i rummet.
istället är det du,
du som försiktigt trevar dina fingrar över bordet,
för att hitta den där förbannade kapsylöppnaren.
 
den enda lilla "downside" är att det är dyrare än en vanlig restaurang
vill du ha komplett paket m. 3rätters+dryck+lite till,
så kostar det över 1100kr,
men jag lovar er,
SÅ OTROLIGT VÄRT!
 
 
som slutkläm vill jag bara nämna,
att mitt skrivmaskinsskrivna citat
har nästan 1400 notes på tumblr (!!!)
and still going up (!!!)
Kommentarer

skriv något här:

ditt namn:

din mailadress: (publiceras ej)

din adress:

din kommentar:

after all this time? always.